Renato Ratti Ochetti vs. Paitin langhe

March 25th, 2011

Lite sent in i mars-släppet av vin får man ta det som finns kvar. Lite förvånad ser jag Renato Rattis Ochetto i mängd bland tomma hyllor. Ratti brukar ju vara en kvalitetsproducent, så jag slår till, dock övertygad om att något måste vara fel på vinet. En flaska Paitin langhe åker också med av ren spontanitet, ingen koll men brukar ju gilla nebbiolo. Dock visar sig denna vara även 50% barbera, inte mig emot.

2006 Paitin Langhe (50% barbera 50% nebbiolo)

Rätt kraftig fruktighet, som borde  komma från barberan, möter munnen. Fruktigheten bryts ganska direkt upp av en rejäl tanninvägg med ett långt torrt avslut. Påtaglig planka i tanninernas känsla. Jag tycker mig också förnimma viss alkohol stick, men det är ju “bara” 13%. Gillar inte hur detta vin funkar i munnen, jag passar och ger (G-).

Vinet är lagrat på 12 månader på franska barriquer vilket borde förklara de träiga tanninerna.

2008 Renato Ratti  Ochetti (100% nebbiolo)

Sval, slank känsla. Läskande frisk Jordgubb/hallon. Tvärtemot föregående vin är det välbalanserat och ligger fint i munnen. Den har dock inte lika lång eftersmak. Vinet är kanska strävt och behöver lite hjälp att lyfta sig. Men, efter lite gräddig sås eller salt så sjunger detta vin på ett häligt sätt. Mer sådan här nebbiolo vill jag ha! (VG).

Ps.
Det verkar inte funka att länka till vinerna på systembolagets hemsida längre. Den som är så mycket bättre….

2007 Le Volte

October 22nd, 2010

Le Volte är Tenuta dell’Ornellaia’s instegsvin. Mestadels sangiovese, men också merlot och cabernet sauvignon. Ornellaia har ju ett enormt rennomé, och jag har ett par Serra Nouve liggandes på lut så man förväntar sig en viss kvalitét av namnet. Dock brukar jag inte imponeras av denna variant, men vi gör ett nytt försök.

Doft: Kärnigt körsbär.

Smak: Stramt med tydliga tanniner som är lite väl torra i slutet. Typiska italienska sura körsbär med en lätt saftighet i mitten. Denna är dock lite förmycket chianti varning för mig, men är ett habilt matvin. Det blir ett  (G+) för ett gott hantverk.

PS. Detta vin har tydligen fått 90p av Robert Parker’s Wine Advocate. Så det finns nog goda möjligheter att detta passar andra mer än mig….

PS2. Sparade en del av vinet i kylen en vecka, och fick ett mycket bättre intryck. Mer balans och längd, riktigt gott. Annars brukar jag tycka att vinerna brukar få vinäger toner redan efter ett par dagar. Det här var imponerande.

2007 Le Volte

2005 Feudi di San Gregorio Taurasi

October 22nd, 2010

2005 Feudi di San Gregorio Taurasi släpptes på systembolaget i september och dök upp på bkwine’s lista över “mest vin för pengarna”..Detta och det faktum att druvan Aglianico är inget man dricker dagligen triggade ett köp. Taurasi ligger på vristen av Italien och mina smakpreferenser brukar normalt ligga mer mot norra Italien så det är alltid intressant om man kan hitta något bra från södra Italien.

Doft: Dovt fylligt fruktigt, stort. Söta körsbär.

Smak: Fruktigt med söta körsbär och sedan massa kärniga tanniner. Fruktigheten lyckas dock bemästra tanninigheten, men det är inte så elegant. Mer ett lite bråkigt power vin just nu. Hoppas att tanninerna och frukten harmonierar sig med tiden, så vi tar de två kvarvarande flaskorna om ett par år. Helt klart värt ett köp. (VG-)

2005 Feudi di San Gregorio Taurasi

2004 Fontanafredda Barolo

August 7th, 2010

Fontanafreddas vas Barolo är ett återkommande inslag i min “källare”. Hittills har 2003:an (Bråkig men god) och 2005:an (Välgjord men lite trist) avhandlats. Nu var är det dags för 2004:an.

Doft: Fin, fyllig, röda bär och lite blöt sten.

Smak: Saftigt! Riktigt gott. Jag bara älskar när viner är saftiga. Och då menar jag inte att det smakar BOB blandsaft, utan att det nästa vattnas i munnen när man dricker. Vinet är riktigt harmoniskt med en lång fin eftermak med fina nästan sandiga tanniner i  slutet. Detta drar mer åt jordgubb än körsbär.  En pigg syrlighet  bär upp vinets längd på ett utmärkt sätt. Klar den bästa Fontanafredda Barolon jag druckit hittills och jag detar ut ett välförtjänt (VG+)

1998 Mastroberardino Taurasi

August 7th, 2010
Doft: Dov, mörk, romrussin.
Smak: Lätt körbärsfruktighet, saftig  men lite vattnig känsla. Ett ordentligt strävt men angenämt långt avslut. Saknar lite längd i själva fruktigheten. Har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om det här vinet.  Inledningen är underbar, men en saftighet jag bara älskar. Men, det  finns det en lätt vattnighet i vinet som inte känns helt okej. Dock är det ett riktigt bra vin till lite saltare mat som puffar till fruktigheten parerar en del av den avslutande strävheten.
Detta vin bjuder på något man inte dricker så ofta och inte är så mainstream. Bara det gör det värt pengarna. (VG-)

Ett “pizza eller spagetti med köttfärssås”-vin

August 7th, 2010

Ett “pizza eller spagetti med köttfärssås”-vin! Så beskrev finare vinare detta vin i ett inlägg. Vem lägger 169 kronor på ett vin till onsdagsspagettin, undrade någon. Vi svarade de. Rätt så. Så det blir Renato Ratti Ochetti Nebiolo D’Alba  dock till fredagspizzan.

Doft: Medelfylligt, kryddigt, körbär. Lätt acetonstick initialt som avtar fort.

Smak: Medelfylligt, lite alkoholsöt fruktighet. Rätt lång, fatig torr eftersmak. En hel del bitterhet i slutet. Ett alldeles utmärkt matvin.

Kan direkt känna att det här skulle funka perfekt med bolognese, men tyvärr är det inte det som bjuds i dag… (G+)

Nebbiolo d’Alba Occheti 2007

2006 Rocca di Montemassi “Le Focaie”

May 6th, 2010

Doft: Återhållsam dov mörk fruktighet.

Smak: Ett modernt Toscana vin med bra struktur och längd. Cabernet sauvignon och Merlot bjuder till med tillräckligt härlig körsbärsfrukt som styrs upp av en skön sangiovese-bitterhet i slutet. Känns som man fått till en klockren blandning här. Ett utmärkt “vardagsvin” (VG-)

Välj mellan denna eller Mediterra om du vill ha ett modernt tillgängligt vin från Toscana för en rimlig peng.

2006 Rocca di Montemassi “Le Focaie”

2007 Les Obriers de la Pèira

April 20th, 2010

En av bloggvärldens mest kramade vinimportörer tog in detta vin i sin vinklubb, vinbloggarna hyllade (här, här) och systembolaget hängde på och köpte in.

När man sedan passerar en hylla full med denna på Regeringsgatan, kan man ju inte annat än att passa på.

Doft: Fin, mörkt, lakrits.

Smak: Stor, ren fruktighet och lakrits. Diskreta tanniner och liten syrlighet. Viss längd med en dröjande sötma som ligger kvar en bra stund. Lättillgängligt och gott som sällskapsvin. Till maten upplevde jag den som för söt och fruktig till den ostiga såsen. Inget snack om att det är kvalitet, men jag vill nog ha lite mer bett i form av syra och tanniner. (VG)

Ångrar mig lite att jag inte köpte fler…

Druvblandning: 65% Cinsault, 35% Carignan

Här finns en intressant film om företaget:

2007 Les Obriers de la Pèira

Nebbiolo vs. Chiavennasca

April 15th, 2010

Eller egentligen Nebbiolo mot Nebbiolo. Chiavennasca är synonym med Nebbiolo men odlas i det nordliga Lombardia. Klimatet är svalare än i Piemonte och vinet sägs få en mer Pinot Noir liknande struktur.

Det lite speciella med Le Tense, som är gjord av Chiavennasca, är att druvorna torkats i sex veckor innan pressning.
Fontanafredda Nebbiolo brukar vara ett habilt Nebbiolovin i samma prisklass, så jag tyckte det skulle vara intressant att ställa de två mot varandra.

2006 Le Tense Sassella:

Doft: Fruktig söta körsbär. Riklig.

Smak: Fin körbärsfruktighet och bra syrlighet. Bra längd. Ett friskt fruktigt fräscht vin och en alldeles utmärkt sådant. Det finns en tyngd och kraft i fruktigheten som ger en viss sötma, men som håller sig med marginal innanför ramarna att inte bli för sött. Fina tanniner som kanske kunde bita i från lite mer. Men, det här vinet kan man inte köpa för mycket av… (VG)

2007 Fontanafredda Nebbiolo:

Doft: Knuten

Smak: Syrlig med inte lika mycket fruktighet (dock tillräcklig) som Le Tense. Ganska kort smak med  kärniga tanniner i slutet. Ett schysst matvin men inte toppen. Kanske är det motståndet som ställer Fontanafreddan i skamvrån. (G)

Mellan dessa två är det inget snack om vilket jag väljer. Det här kan bli ett favoritvin…

2005 Pelissero “Long Now”

March 19th, 2010

Long now är en stiftelse som utvecklat en 10.000-års klocka. Det är också namnet på Pelisseros Nebbiolo/Barbera blandning som precis släpptes på systembolaget.

Namnet ska tydligen anspela på lagringsduglighet och beskrivs i följande filmklipp:

Speciellt gillar jag den charmiga engelska speakern i detta klipp… synnerligen inspirerande.

Wine spectator delade tydligen ut 92 poäng till detta vin och Antonio Galloni sa:
“The estate’s 2006 Long Now (Nebbiolo, Barbera) is a massive, powerful wine. With some time in the glass its voluptuous dark fruit gradually comes forward, enhanced by overtones of minerals, spices, toasted oak and menthol. This remains a very reticent, brooding wine in need of several years of bottle age, yet it is very promising.  Anticipated maturity: 2011-2021.”

Innan jag provar, måste jag konstatera att detta antagligen är en av de fulaste etiketter jag sett på en flaska vin. Hoppas innehållet är bättre…

Doft: Rikligt, mörk frukt. Gott

Smak: Svalare än väntat, var förberedd på en riktig fruktbomb efter citet “massive, powerful wine”. Torrt, sandigt, imponerande långt avslut. Gillar absolut inledningen av vinet, som visar upp elegans och snygg frukt av syrliga saftiga körbär. Avslutet är dock för mycket ek för mig och den kvarvarande smaken allt för kärv, med en skum bitter bismak. Kanske är det allt för ungt. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar eller inte. Samtidigt som jag inte är förtjust i eftermaken, attraheras jag av längden och början. Kanske vore intressant att ligga på ett par flaskor några år för att se var det tar vägen. Jag beslutar mig för att avstå från att ge betyg men också från att köpa fler…

Jag höll på att glömma: årgången på detta vin är inte 2005 utan 02005…

02005 Pelissero “Long Now”